Bottenviken tillfrusen
Att issäsongen i Östersjön kommit igång märks tydligt på alla sökträffar bloggen just nu får på termer som “isläget” och “is i Bottenviken”. Det gör att mitt inlägg från förra året, Isnörderi – om isläget i Bottenviken, blivit läst många gånger den senaste veckan och förtjänat en uppdatering.
Den senaste tidens väldigt kalla läge har självklart gynnat isbildningen runt om i Östersjön. I början av december låg havsområdena fortfarande isfria och vattentemperaturerna var då på de flesta håll någon eller några grader över det normala. Det fanns risk för en mycket lindrig isvinter. Nu har situationen förändrats markant. I nästan hela Östersjön ligger ytvattentemperaturerna under det normala och isen har växt till sig ordentligt på många håll. Om vinden dessutom avtar kan vi se en mycket snabb tillväxt av is i hela Östersjön.
I dagarna har Bottenviken blivit belagd med is överallt enligt dagliga iskartor från SMHI. Förvisso finns det områden med nyis, men dessa kommer att övergå i annan isklass ganska snabbt. Att Bottenviken är fullt isbelagd drygt en vecka in i januari är normalt. De senaste åren har området dock isat till ovanligt sent, oftast inte förrän början av februari. Förra året var Bottenviken isbelagd runt alla hjärtans, året dessförinnan först i slutet av mars.
Som du förstår är tidpunkten för Bottenvikens tillfrysning väldigt varierande. Bara de tre senaste åren bjuder på tre olika månader, från början av januari till slutet av mars. Men varför denna “besatthet” med tidpunkten för tillfrysningen av Bottenviken? Jo, när området norr om Kvarken fryst kan man egentligen prata om att minimat för vad som skall frysa en vinter har uppnåtts. Vintern 2008, då området frös till i slutet av mars, blev endast 49 000 kvadratkilometer av Östersjön fruset som mest. Det är den minsta areal som uppmätts sedan 1720. Dessförinnan var minsta rekordet 52 000 kvadratkilometer, vilket uppnåddes vintern 1989. Denna areal motsvarar alltså ungefär den tid det tar för Bottenviken att frysa till (hjärngymnastik – mäta areal i tidsenhet). Så för vintern 2010, som vi nu befinner oss i, har den minsta areal isen bör uppnå alltså nu uppnåtts i tidiga januari. Det är fint eftersom issäsongen fortsätter ytterligare några månader ännu. Det finns därför stora möjligheter att se ordentligt med spännande istillväxt denna vinter. Har vi tur kanske vi får några hundratusen kvadratkilometer is. I Östersjön klassas en isvinter som normal om det finns mellan 139 000 till 279 000 kvadratkilometer is. Förhoppningsvis slår vi isvintrarna 2003 (236 000 kvadratkilometer is) och 1996 (262 000 kvadratkilometer is). Det hade varit lite kul om vi dessutom kom över 279 000 kvadratkilometer is så att vintern blev klassad som svår. Senast det skedde var 1985 (355 000 kvadratkilometer is), 1986 (337 000 kvadratkilometer is) och 1987 (405 000 kvadratkilometer is). Det finns alltså stor anledning att återvända till detta ämne senare i år. Istillväxten kan fortsätta ännu i två till tre månader innan maximala isutbredningen är nådd. Normalt sker det någon gång mellan slutet av februari och slutet av mars med tyngdpunkt på de tre första veckorna av mars.

