Kajakpaddling i isiga vatten. Bild från Luleå kommun.

Några norrmän har fått cirka 1 miljon norska kronor för att paddla kajak till Nordpolen. Syftet med paddlingen är att sätta fokus på hur snabbt isarna smälter i Arktis. Resan är inte forskningsinriktad, mer än att de tar några småmätningar, utan enbart för informationssyfte. Norrmännen är dock inte de första som tänker tanken. Redan 1895 lyckades landsmannen Fritjof Nansen, en av Norges första oceanografer, ta sig med kajak till 86 grader Nord innan han gav upp och vände om. Drygt 110 år senare, nämligen i september 2008, försökte den brittiske äventyraren Lewis Pugh paddla kajak till Nordpolen. Även Pughs syfte var ett jippo för att understryka isens smältande. Ironiskt nog lyckades han bara att ta sig till 81 grader Nord innan han var tvungen att avbryta på grund av allt för mycket is.

Norrmännen har tänkt starta paddlingen på 86 grader Nord, samma breddgrad som Nansen var tvungen att avbryta. På så sätt vill de påvisa att isläget ser annorlunda ut nu än vad det gjorde för 115 år sedan. Paddlingen är tänkt att genomföras i slutet av juli. Det väcker dock starka reaktioner eftersom det är snudd på bedrägeri att försöka jämföra dessa två paddlingar. Nansen avbröt sitt försök i början av april. Det betyder att han fick avbryta strax efter att smältsäsongen börjat på allvar. Årets expedition startar istället när avsmältningenssäsongen går mot sitt slut. Att ens försöka jämföra dessa två insatser faller mig tämligen groteskt.

Spektaklet att paddla kajak till Nordpolen möts inte med allt för varma känslor från norska forskare. Det är inte bara stora variationer mellan två helt olika säsonger, utan också stora skillnader från till år. Att jämföra ett år med ett annat blir nästan omöjligt i Arktis på grund av det oerhört dynamiska system som området är. Vindar spelar en enorm roll för hur mycket is som kan bildas eftersom det dels kan försvåra bildandet, men också förflytta runt isen samt packa ihop den på olika ställen. Det har tidigare uppmärksammats att isutbredningen i Arktis faktiskt kanske inte alls är en speciellt bra klimatindikator som vi tidigare trott. Om så är fallet skulle en paddlingsexpedition, som försöker understryka ett problemområde, helt enkelt vara missriktad och ovetenskaplig.

Nyligen kom det också en studie, som understryker just osäkerheterna med isutbredning och dess koppling till åtminstone antropogen klimatförändring som den enda förklaringen i området kring Nordvästpassagen. När man undersökte olika planktonförekomst i sedimenten fann man starka indikationer på att nordvästpassagen genom de senaste årtusenden varit isfritt åtskilliga gånger. Det är en situation vi nu åter börjar komma i då ett fartyg år 2007 lyckades segla därigenom utan isbrytarassistans. Författarna till studien drar slutsatsen att man inte kan avfärda naturliga variationer i klimatet som en del i vad som sker i området. Om så är fallet blir det mycket intressant att följa hur klimatmodellerna anpassas till en sådan syn.

Packning av kajakerna innan avfärd från Heestrand. Klicka på bilden för en större version.

Eftersom vi bara skulle sparka igång vår helgtur valde vi att styra kajakerna mot ön Dannemark rakt utanför Heestrand. Så det blev en kort paddeltur på bara någon halvtimme denna härliga, soliga aprilafton. Framme på Dannemark slog vi läger på stranden längst ner där det fanns lite gräs. Precis bakom finns det en stor gräsplan, men där får man inte slå läger eftersom det är en fridlyst skalbank.

Efter kvällsmaten tog vi en promenad över ön för att spana in de stora vågorna som slog in över klipporna på den sida som vetter mot havet. På vägen stannade vi och loggade geocacharna GC154KZ och GC70B8. Har inte haft så mycket tid för att leta skatter på senaste året, så det var skönt att få avverkat i vart fall två stycken nu. De övriga hade inte cachat tidigare och tyckte det verkade mycket spännande, så nu får vi väl se om de också sätter igång.

Kväll på Dannemark. Utsikt från tältet.

Utvilade vaknade vi på valborg och fixade en god frukost bestående av äggröra och stekt korv. Vi slösade inte mycket tid på småprat under morgonen utan packade våra kajaker och sjösatte dem redan vid 0930-tiden. Planen för dagen var inte att paddla speciellt långt, men med sydvästlig vind i smått tilltagande styrka kom vi betydligt längre än beräknat. Vi paddlade längs utsidan av Lilla Hamburgö och sedan in i vackra Fjällbacka skärgård, mellan Trinisla, Gåsön, Hästvam och Florön innan vi slutligen paddlade upp längs östsidan av Dyngön. Där gick vi i land i den nordligaste viken för att avnjuta vår lunch innan vi fortsatte nordost mot Porsholmen, som var vår tänkta övernattningsö från början. Eftersom vi var framme vid Porsholmen redan vid lunch bestämde vi oss för att fortsätta och svängde därför norrut och tog oss förbi Musön på västsidan. På Musöns nordsida paddlade vi förbi en liten sälkoloni. Sälarna fattade, som vanligt, stort intresse för våra kajaker och visade sig inte vara speciellt rädda. Några av sälarna dök upp bara någon meter framför kajakerna och spanade nyfiket på vad vi gjorde. Vi fortsatte paddla norrut mot Stora Måkholmen, som är känd för sin fina strand och bra tältplatser. Sälarna hade vi hack i häl hela vägen. Framme på Stora Måkholmen tog vi en liten fika och gick i labyrinten innan vi satte oss i kajakerna igen. Det hade börjat blåsa upp, så att stanna på ön var inget alternativ för natten.

Lars hittade in till mitten av labyrinten på Stora Måkholmen.

Stranden på Stora Måkholmen.

Efter att ha passerat förbi Otterön och Pinnön kom vi slutligen fram till Käften, en liten ö utan för lilla samhället Sandhaken. Käften har en tältplats inträngd i en klyfta mellan två bergstoppar precis nere vid vattnet, vilket gör platsen väldigt mysig och intim. Tur var det att vi hann komma fram till Käften innan kvällen kom, för precis när vi slagit upp våra tält öppnade sig himlen och regnet öste ner under någon timme. Det blev en mysig stund under tarpen, och en behövlig vila för kroppen efter 23 kilometers paddlande. Under kvällen och natten tilltog vinden rejält och det kändes som om tälten skulle lyfta från marken. På grund av vinden kunde vi inte komma ifrån Käften under lördagsförmiddagen. Vågorna var allt för höga och nästa etapp norrut är den ökända Tjurpannan som man inte under några omständigheter vill eller bör passera när det blåser kuling.

Käftens tältplats när regnmolnen drar bort och solen bryter fram igen.

Lite smått närgånget foto på min kajak (Goltziana Tavarua) bredvid en Albacore (vänster) och två, vit glasfiber och röd plast, Nordkapp (höger).

Eftersom några av våra vänner (Björn och Susanne) anslöt sig till turen under lördagen passade vi på att utnyttja möjligheten att lyfta kajakerna upp på en bil och köra förbi Tjurpannan utan att paddla den. Visst, lite fusk kanske, men hellre det än att sitta i några timmar i höga, brytande vågor mellan vassa skär. Helt sonika paddlade vi in till Sandhaken strax innanför Käften och blev hämtade med bil och tog oss norrut till Havstenssund där kajakerna sattes ner i vattnet igen.

Grabbarna (Torbjörn, Fred och Lars) paddlar mot Tjurpannan för att känna lite på vågorna. Behöver jag tillägga att de var tämligen genomblöta när de kom åter? I bakgrunden syns Sandhaken.

Från Havstenssund tog vi oss över sundet och paddlade runt Kalvön. Både Fred och Lars har sommarhus på ön, så det tänkte vi ta en titt på. Nu hade vinden avtagit nästan helt och det var nästan stilla vatten att paddla i. När vi anlände till Kalvön bestämde vi oss för att tälta i Freds sommarhus trädgård. Solen värmde gott under eftermiddagen så det kändes som det enda förnuftiga att göra. Vi bar också upp kajakerna till trädgården eftersom huset ligger en bit från stranden. Efter en välbehövlig måltid gick vi en tur till småbåtshamnen och tittade på Lars och Freds båt samt gick en sväng upp på bergen på ön och spanade ut mot Kosterarkipelagen i nord innan vi vände hemåt. Tillbaka i trädgården fixade vi efterrätt i form av pannkakor, fruktsallad, grädde och portvin innan vi somnade för kvällen. Det var tämligen kallt under kvällen, så dels fick inte portvinet bra temperatur och dels frös jag lite om fötterna på natten, men vad gör det när man kan ta på sig ullstrumpor?

Tältläger i trädgården

Middag: Stekt bacon och valnötter blandat med stekta kantareller rett med grädde och äggulor och serverat med ris. Smaskens!

Kalvö småbåtshamn.

Fred och Lars tittar till sin båt.

Vacker solnedgång och moln.

Har en hackspett varit framme och smakat på telefonstolpen... och vem lagade den på detta viset?

Söndagsmorgonen blev sovmorgon. Vi vaknade först klockan 1000 och kom iväg runt 1130, vilket var lite sent. Vi satte i kajakerna på andra sidan Kalvö, tätt på huset där vi sov. Eftersom vi bara skulle in till Havstenssund valde vi att paddla medurs runt Kalvö på utsidan. Utanför gick det en del dyning, men inget som var några problem och ganska snart kom vi in i skyddat vatten igen. Ganska snart tog vi lunch på den lilla ön Ursen, strax efter vi rundat nordspetsen på Kalvö. På Ursen hittade vi en liten strand som vi alla åtta trängde upp oss på. Härifrån var det sedan oerhörd lugn, solig, varm och skön paddling in till Havstenssund. Vi tittade också till Amundsholmen, som skall vara en bra tältplats. Och ryktet stämmer finfint. Så där blir det nog att sova när vi är i området nästa gång.

Uppackning för lunch på Ursen.

Vi kom in till Havstenssund strax efter 1830. Något utmattade efter dessa dagars paddling, men ändå stärkta med energi, fick vi packat in allt i bilarna (som hämtades från Heestrand) efter några timmar och kosan styrdes hem till sommarhuset i Lysekil. Gissa om man sov gott natten till måndag.

Karta som visar hur vi paddlade. Röd linje är vår paddelväg medan grön linje är där vi lyfte kajakerna (för hand eller med bil). Klicka på kartan för en större version.

Jag noterade under paddlingen tre saker som alla hade med isen att göra:

1. Isen hade verkligen tagit död på enorma mängder ostron. I varje vik, precis överallt, låg skal av döda ostron. Jag kan inte se skillnad på vanliga ostron och de japanska ostronen (antar de har mest med storleken att göra), men jag kan ju bara anta att det var japanska ostron som låg döda överallt. Till sommaren får man alltså ta det försiktigt när man badar eftersom ostronskalen är rakbladsvassa.
2. Jag såg nästan inte en enda havstulpan någonstans. Även dessa hade isen skrapat bort. Där det förr satt stora mängder havstulpaner fanns det nu bara en vit fläck av kalkunderlag kvar, men inga spetsar. Garanterat kommer havstulpanerna snabbt tillbaka igen, men om man skall halka med rumpan nedför en klippa så är det nu man skall passa på om man inte vill riva upp sig.
3. Få bryggor hade klarat sig från isens hårda behandling. Kanske hade 80% av alla bryggor i skärgården isskador. Mest innebar skadorna att pålarna lyfts en bra bit upp ur leran, på vissa platser med uppåt 2-3 meter. Det gör att bryggorna snarare ser ut som landgångar till stora passagerarfärjor än små gulliga sommarbryggor för småbåtar. Andra bryggor var sneda och danna efter isen totalmanglat dem med all sin kraft. Bryggbyggarna går en väldigt lukrativ högsäsong till mötes.

Bilen med kajakerna på stranden

Okej, det var länge sedan jag skrev något om en kajaktur. Det är också länge sedan jag sist var ute. Sommaren gick till att färdigställa avhandlingen snarare än att komma ut och paddla. Jag hann dock med en tur när det var som allra varmast i början av juli. Då bestämde Jens och jag att vi skulle ta kajakerna en tur runt Egholm, den lilla mandelformade ön tätt på Ålborg, Danmark, i Limfjorden. Vi hade tidigare hört att det inte går att paddla runt Egholm eftersom det är så grunt. Det måste vara ovanligt högt högvatten för att det skall vara möjligt. Som vanligt vill vi ju pröva om det verkligen stämmer, och satte således kursen till ön. För att komma över behöver man åka färja, som kostar pengar. Det hjälper dock att Jens är uppväxt på Egholm. Väl i land på ön körde vi den enda vägen till dess slut och därefter ytterligare ett litet stycke tills vi kom ner på stranden på den västligaste delen av ön. Att ha en 4-hjulsdriven bil är en stor fördel.

Kajakerna sattes i och vi började paddla. Denna dag var det mycket trafik i farleden, men eftersom Egholm ligger norr om farleden och det är så grunt på nordsidan av ön seglar inga båtar nära oss. Vi satte kurs till grannön, Fruensholm, som ligger väst om Egholm. Denna lilla ä är väldigt platt, precis som allt annat i Danmark, och domineras av ett igenbommat sommarhus och en gigantisk skock skränande måsar. Skriandet från måsarna var öronbedövande och det var ganska jobbigt att navigera runt ön med måsar som konstant gick till attack.

"Fruensholm city".

Paddlandet började nu försvåras en del då vattnet snabbt blev grunt. På nordsidan av ön var det bara 30-40 centimeter djupt och paddeln tog i botten för varje paddeltag. Vi satte kurs mot Tagholmerne, som är tre små öar norr om Egholm. Turen dit blev enormt kraftkrävande. Djupet blev allt mindre och till sist fick vi helt enkelt stiga ur kajakerna och bogsera dem för hand. En snabb titt på tidvattentabellen på iPhonen visade dock att vi nu var i full ebb, så då är det inte konstigt att vattnet försvinner under kajakerna. Även om tidvattnet bara gör några centimeter runt Egholm så är det avgörande för kajaker. Centimeter är en enorm skillnad för paddlare.

Efter en hel del stånkande kom vi fram till Tagholmerne och tog oss en lunchvila innan vi fortsatte rakt norrut mot flygplatsen. Anledningen att vi ville norrut var för att komma till fåran där Ryå å rinner. Denna fåra är cirka 3 meter djup och var något vi ville ha. På vägen över mot Ryå å blev det lite djupare så man kunde paddla igen, men det avbröt vi snart eftersom de sista hundra metrarna var igenkorkade av stora makroalger.

Paddling bland makroalger.

Kajaken släpas bland algerna.

Efter mycket släpande kom så Ryå å-rännan, och det var mycket välkommet. Det kändes lite som att gå från svår torka till regn. När vi väl kom ut i Ryå å var det inga bekymmer att klara resten av turen runt Egholm. Man skall bara se upp så man inte kommer allt för nära land igen, eftersom det snabbt blir grunt och det ligger stora stenar som kan förstöra kajaken.

På vägen runt finns det flera ställen att stanna på. Man kan inspektera den gamla fördämningen som tyskarna försökte bygga ut till Egholm. Tanken var att skapa en fast förbindelse till ön. Idag är det bara ruiner kvar. Man kan också stanna till vid den gamla fiskehamnen på Egholm och spana in hur piren sakta bryts ner av naturens element. Jens berättade att när han var barn för cirka 25 år sedan så var piren fortfarande intakt. Idag sticker det mest upp ruttna stolpar och armeringsjärn ur vattnet. Vid färjelägret kan man också stanna och få en glass och en dricka. När man är i Danmark skall man väl pröva på att dricka Jolly Cola som i kiosken på Egholm serveras i gammaldags glasflaska. Längs sydkusten på Egholm kan man passa på att imponeras av de stora vallarna som byggts för att hindra stormfloder att ta sig upp på land.

Summa sumarum; det går att paddla runt Egholm, men man bör nog inte göra det under lågvatten som vi gjorde. Eftersom det är grunt under stora sträckor bör man vara mycket observant på alla de stora vassa stenar som finns utspridda med oregelbundna mellanrum. Att paddla på en sådan mår kajaken inte bra av.

Turen fortsatte sedan norrut längs Stora Bornös västra kust. Ön är ganska ogästvänlig med väldigt brant terräng. Ofta reser sig ön direkt upp ur havet med lodräta bergssidor, så det finns inte många ställen att komma iland. Det skapar också en speciell atmosfär att paddla längs ön. Vi fann också en ganska dramatisk formation med en stor klippavsats som hängde fritt ovanför vattenytan. Det var precis så att min kajak kunde komma under, så självklart tog jag tillfället i akt att undersöka saken närmre. Det låg fryssprängda stenar överallt, och det droppade lite vatten från sprickorna i berget. Men det var häftigt att komma tätt på.

Ytterligare en bit längre upp öns kust kom vi till den gamla hydrografiska forskningsstationen på Bornö. Här har jag varit några gånger tidigare i samband med kurser. Senast var jag där i maj när jag undervisade på en av de fältkurser i oceanografi som vår institution erbjuder i grundutbildningen. Det är alltid kul att komma dit, och känna hur de historiska spår som Bornöstationen har satt i svensk oceanografi (det var ju här som den marina forskningen i Sverige grundlades i början av 1900-talet).

Bornöstationen ligger mitt emot Holma, där vi satte i våra kajaker, så vi kände att det var dags att paddla hemåt igen. Turen blev inte så värst lång, bara drygt 7 kilometer, men det var en bra start på en – förhoppningsvis – härlig säsong med paddling.

Intressant? Läs mer om kajak.

Klockan hann bli strax efter 11 innan vi satte oss i kajakerna och paddlade iväg. Havet låg som en spegel. Det är idealiskt när man vill ta sig runt Ramsvikslandet, eftersom utsidan är oskyddad kust. Vid minsta blåst blir det jobbiga vågor där ute, och det finns inte så många ställen att ta sig upp vid nöd. Dyningar får man ändå alltid utstå.

Vi kom i land för lunch vid 1330, alltså knappt två och en halv timme efter vi lämnat stranden och bilen bakom oss. En liten vik, skyddad av stora grundområden med blåstång fick utgöra hamn. Kajakerna drog vi upp på bergshällarna. Lunchen bestod av varmrökt laxsallad med senapsdressing och wasabicreme fraiche, varm oboy, vatten, punchrulle och hemmagjort julgodis. Smaskens! Förmodligen ville även en säl ha del i maten, eftersom den förföljde oss i några kilometer när vi satte oss i våra kajaker igen.

Is på havet kan vara farligt. Vi stötte på nyis på många ställen under paddelturen. Tack och lov var den mycket tunn och skars lätt över av både skrov och paddel.

Den låga solen gjorde att hela turen kändes som att paddla i solnedgång.

Turen avslutades med en stilla paddling genom den vackra Sotekanalen – en kanal som är en mardröm sommartid för kajakister (och säkert vanligt båtfolk också). Total avverkades en sträcka på drygt 17 kilometer under de 5 timmar äventyret varade. Vi anlände stranden strax efter mörkrets inbrott. Packade på kajakerna på släpet och körde hem till den väntande danska flæskestegen.

Intressant? Läs mer om kajak, paddling, ramsvikslandet.