Hela Havet Stormar

Som marin forskare har man ett mycket stort intresse för havet även utanför de specialområde man behärskar. Ett sådant intresseområde för mig är fiskeriverksamheten. Jag är absolut inte någon fiskerifantast, kan knappast påstå att jag tycker det är kul att stå med fiskespö och jag är ingen storkonsument av fisk (dock av sushi), men själva debatten om fisken som resurs är mycket intressant. I SvD fanns det häromdagen en artikel om den nya dokumentärfilmen The end of the line, som handlar om just utfiskningen av världens hav. Man kan alltid diskutera om det just är år 2048 som utfiskningen kommer vara total. Men min vetenskapliga bakgrund vet jag att man skall ta sådana siffror med en ohygglig nypa salt. En snabb tanke som infinner sig för stunden är att man kanske borde komma ifrån allmänningens tragedi genom att privatisera haven för att utnyttja och vårda resursen mer effektivt, men det är en helt annan diskussion. Det är inte artikeln som sådan eller filmen jag har tänkt diskutera i det här inlägget. Istället har jag funderat lite kring en del av de kommentarer som ovanstående tidningsartikel genererat. I grund och botten finns det två spår av ytterligheter i debatten:

1. Dem som anser sig ha rätt att använda resursen till dess ände. Detta utgörs mestadels av yrkesfiskare. En del hävdar att de har rätt att fortsätta fiska eftersom de alltid har gjort det, och även deras föregångare. En del sådana kommentarer finns till artiklen.
2. Dem som ser överpopulationen som det stora hotet, och som inte verkar tycka det är ett stort problem om stora delar av jorden dukade under.

Vad gäller den första kategorin kan man förstå rädslan att bli av med sitt leverbröd, men å andra sidan, om överfiskningen är ett problem så infinner sig det problemet ändå. Om överfiskningen däremot är ett imaginärt problem, som fiskarna ibland vill ge sken av, så uppstår inte problemet och då borde det vara lika lätt att fylla sin båt idag som för 50 år sedan – förutsatt samma normalisering per tidsenhet, redskap och art.

Den andra kategorin är däremot ganska skrämmande. Överbefolkningen på jorden är ett problem, men det har det i princip alltid varit. Vart än människan satt sin fot har resurserna snabbt börjat sina, samtidigt har vi anpassat oss och förfinat vår hantering av resursen. Fast det stora problemet verkar snarare vara att det inte finns tillräckligt med mat för att mätta hela jordens befolkning. Vi har förvisso ett överskott av mat, men det tillfaller kanske inte dem som behöver det mest. Å andra sidan har brist på mat varit ett kroniskt problem. Under medeltiden kunde dåvarande bönder knappt försörja sig själva, än mindre de som inte var bönder. Då skall man komma ihåg att det var en tid då nästan alla var bönder. Missväxt slog oerhört hårt mot människorna, och ibland dukade stora delar av befolkningen under av svält. Lagren av mat på den tiden var inte speciellt stora, och det finns även en del uppgifter om kannibalism, så desperata var folket. Idag har vi utvecklat våra metoder och kan mätta betydligt många fler än någonsin per enhet uppodlad mark, trots att färre än någonsin är bönder. Samtidigt får fler tillgång till rent vatten, och färre lever i fattigdom. Kopplat till minskad fattigdom finns också en nedtrappad befolkningstillväxt, något som så smått börjar märkas i statistiken (ökningstakten har minskat från 2,19% 1963 till 1,14% 2000). Visst, situationen är inte bra, men den blir sakta bättre.

Även om det finns, och alltid kommer finnas problem med att jordens resurser kommer att ta slut, så tycker jag det är lite magstarkt av vissa att mer eller mindre tycka det är bra om mängder av människor bara försvann. Men sällan hör man någon ställa frivilligt upp på att lida svältdöden. Jag tror man inte skall vara allt för pessimistisk för människans framtida nyttjande av resurser som sådant. Jag har tilltro till människans innovation, och hoppas att vi sakta men säkert kommer att få bukt med dem problem vi har, och som kommer att uppstå i framtiden, även om det säkert alltid kommer finnas folk som är olyckligt lottade. Fiskeriproblematiken är en av dessa problem. Hur vi skall lösa den kan jag inte svara på, men vi bör nog tänka nytt och radikalt utanför vårt invanda mönster. Vem har rätt att fiska vart, vem har rätt till fångsten, är det rätt med tullmurar eller skall vi tillämpa frihandel?