Forskning
Östersjön sedd från SeaWiFS den 1 april 2004.
Tidigt år 2004 fick jag chansen att bli doktorand i oceanografi vid Göteborgs Universitet. Det var ett uppdrag som skulle vara i fem år. Jag har alltid varit intresserad av naturvetenskap och försökt läsa så mycket jag kan om de senaste rönen inom de områden jag tyckt varit intressanta. Gemensamt för dessa ämnen har dock varit fascinationen för vår planet och vår plats i universum. Att då få sätta tänderna i ett ämne som i allra högsta grad är relevant var en utmaning och enormt spännande. Min forskningsfrågeställning var att undersöka hur Östersjöns havsklimat varierat på längre tidsskalor och förstå hur känsligt Östersjön som system är mot klimatförändringar. Jag siktade på att förstå klimatets variationer så långt tillbaka i tiden som det var möjligt. Jag lyckades komma tillbaka till 1500-talet. Till min hjälp hade jag en havsmodell och historiska data från land. Tillsammans gav de enormt högupplöst information om variationer i temperatur, salthalt, isutbredning, flodtillförsel och syrehalter.
Klimatförändringar är något som många tror bara händer idag. Så är det inte. Även på bara 500 år har det hänt otroligt mycket med klimatet. Den varma period vi idag upplever är för Östersjönregionen kanske inte unik. Det finns indikationer på att åtminstone en liknande period inträffade under 1700-talet. Totalt har det funnits 15 värme- och köldperioder, inklusive den nuvarande, sedan 1500-talets start. Gemensamt för de varma perioderna är deras klimatologiska stabilitet med färre extremår, medan kalla perioder snarare är instabila och varierar mycket från år till år. Samtidigt sker omslaget från en kall till varm, eller tillbaka igen, mycket snabbt. Övergången sker på en tidsskala mindre än 5 år.
När det gäller havsklimat är det inte bara temperatur och is som är viktigt. För havet, och Östersjön speciellt, är salthalt och syre också viktigt. Idag lider Östersjön av svår syrebrist med döda bottnar och stora blomningar av cyanobakterier på sommaren som följd. De döda bottnarna är förvisso något som är naturligt förekommande i Östersjön, men ökade utsläpp av näringsämnen så som fosfor från mänskliga aktiviteter har förvärrat situationen. Den stora förändringen skedde någon gång under första halvan av 1900-talet, och sedan dess har problemen bara vuxit.
I september 2009 var avhandlingen färdig. Jag försvarade avhandlingen och blev godkänd som doktor. Så idag kan jag klassa mig som en av de experter på havets roll i klimatsystemet, speciellt hur Östersjön passar in där.
Oktober 2009 gav en ny möjlighet i forskningskarriären. Då började jag på en postdoktoral anställning i oceanografi vid Göteborgs universitet. Från att ha specialstuderat havsklimatet i fem år kommer jag nu istället att specialstudera havsmiljön i två år. Fram till hösten 2011 kommer jag vara involverad i ett ytterst häftigt och banbrytande forskningsprojekt som kanske kan leda till att “rädda” Östersjön från döda bottnar och gigantiska algblomningar. Projektetet skall undersöka möjligheten använda så kallad geoengineering för att föra ner syresatt vatten till de syrefria volymerna i Östersjöns djupvatten. Jag kommer vara direkt involverad i det pilotprojekt som skall påbörjas hösten 2009 i Byfjorden vid Uddevalla. Effekterna av syresättning av döda bottnar både på hydrografi (vattnets fysik), biogeokemin (vattnets kemi) och ekologin kommer att studeras noga innan vi kan avgöra om metoden är lämplig att använda storskaligt i Östersjön. Ett ytterligare plus med projektet är att allmänheten kommer kunna följa hur Byfjorden förändras i realtid. Utöver det kommer vi att arbeta med att aktivt informera allmänheten om vad som sker och hur det går för projektet. Forskning skall vara öppen för allmänheten!
Kontakta mig gärna om du har frågor kring min forskning.
