Fortfarande syrefattigt i Östersjön
Utan tillräckliga syremängder i havet har de flesta organismer svårt att existera, vilket medför stora områden av döda vattenmassor och döda bottnar. Utan syre bildas också illaluktande svavelväte. Absoluta nedre gränsen för mängden syre som behövs för syrekrävande organismer är 2 ml syrgas per liter vatten. Under denna gräns råder hypoxiska förhållande, alltså brist på syre. Skulle situationen förvärras och syrehalten bli 0 ml per liter råder istället anoxiska förhållande (syrefritt).
I Östersjön är syrefattiga och syrefria områden något som förekommer naturligt. Men situationen har förvärrats under senare tid. Sedan början av 1980-talet har Östersjön dragits med långa perioder utan att nytt vatten har runnit in och syresatt bottnarna. Endast tre sådana inflöden har skett; 1983, 1993 och 2003. Detta har medfört seriöst försvårade förhållanden i Östersjöns vattenmassa. Utöver det har också den mänskliga faktorn, i form av högre utsläpp av näringsämnen, bidragit till mer biologisk produktion i de övre vattenlagren. När denna biologiska produktion dör, kommer materialet att singla ner till botten, där de bryts ner. Nedbrytningsprocessen är starkt syrekrävande.
Under hösten observerade SMHI att syrgashalterna i Östersjön var mycket låga. Syrebrist rådde i nästan en tredjedel av Egentliga Östersjön samtidigt som nästan en femtedel av bottenytan var syrefri. Det är den högsta siffran sedan ordentliga mätningar började 1960. I Gotlandsbassängen var situationen än mer akut då halva bottenarean var syrefattig och en fjärdedel var syrefri. Om inte nya inflöden sker inom kort tid kommer denna areal att växa sig än större.
Källa: SMHIs syrgaskartering
Intressant? Läs mer om östersjön, syrebrist, miljö.
