Läskigt med hackade mail
De senaste dagarna har det varit mycket prat om de e-mail som blivit hackade från Climate Research Unit (CRU) vid University of East Anglia. Mest fokus har mailet med följande formulering fått:
I’ve just completed Mike’s Nature trick of adding in the real temps to each series for the last 20 years (ie from 1981 onwards) amd from 1961 for Keith’s to hide the decline. [sic!]
Formuleringen kan te sig lite skum, men knappast man skall tolka det som folk gör. Snarare handlar det om att sätta rekonstruktionen i perspektiv till uppmätta data (som man i sin tur kan argumentera är bra eller inte). Vidare är det känt att det finns ett divergensproblem under senare delen av 1900-talet, vilket dock inte avspeglas i temperaturer.
Det finns egentligen två sidor av detta, som båda går hand i hand. Det ena är att privat mailkorrespondens blir offentlig, vilket är tämligen läskigt ur många aspekter. Jag får snabbt tankarna på vad egentligen FRA sysslar med eller vad datalagringsdirektivet kan komma att ställa till med. Det andra är tonen mot andra människor i dessa mail. Visst kan man tycka att folk är orimliga eller rent av dumma, och det är lätt att uttrycka det i ett privat samtal där motparten förmodligen inte är delaktig och kan försvara sig, men man hade sällan uttryckt sig på samma sätt i offentligheten. Visst, dessa mail var inte avsedda för offentligheten, men det är ändå smått skrämmande att läsa de diskussioner som pågår i mailen om vilka forskare som är bra och dåliga, hur man skall undvika att få lämna ut data (vilket jag dock tycker man MÅSTE göra) samt hållningen mot avvikande åsikter och tidsskrifter som publicerat avvikande resultat eller artiklar av författare med åsikter som mailkorrespondenterna inte delar. Det är ett urplock av mail, och det kan ge saker ur kontext, men ändå…
Trots att jag tycker det är läskigt att folk publicerar hackade privata mail så kan den som är väldigt intresserad att läsa dem göra sökningar bland mailen här, samt läsa sammanfattningar (med länkar till respektive mail) från ett urval mail här.
Sveriges Radio och Aftonbladet har skrivit kort om detta, även om jag tycker deras rubriker är olyckliga.
Noterar också att Karin Bojs på DN har skrivit om det, varpå hon bland annat konstaterar:
[forskarnas] resultat granskas noga när de publiceras i världens ledande vetenskapliga tidskrifter.
Om det ändå vore så väl att resultaten granskats noga, men så är inte alltid fallet. Av egen erfarenhet har jag märkt att reviewaren uppenbart sovit när han eller hon läst min artikel, eller inte läst den alls (alternativt inte fattat ett skvatt – konstigt då att de övriga reviewarna har det), eller i vart fall inte speciellt noga. Sånt märks väldigt tydligt på de reviewsvar man får tillbaka. Jag har starka misstankar att det inte bara är mina revieware som skippar artikeln/sover den igenom. Tack och lov gör dock majoriteten ett bra jobb och kommer med konstruktiv kritik som förbättrar artiklarna ännu mer, det skall de ha stor cred för.
Inom klimatologin är det nog värre än att reviewers bara sover. I samlingen finns ett mail från Phil Jones (chef för HadCRU) till en kollega där han föreslår ett antal personer som reviewers med motiveringen:
“All of them know the sorts of things to say – about our comment and the awful original, without any prompting.”
http://www.anelegantchaos.org/cru/emails.php?eid=1003&filename=1249503274.txt
Det är peer review det!
tty, japp, det är det. När man måste ange fem rekommendationer som revieware väljer man ju personer som man vet ofta ligger ganska tätt på en själv i uppfattning. Så det är inget konstigt egentligen med det. Men bör välja folk som man inte är bästa kompis med eller har något större samarbete med, annars blir det lite “inavel” i det hela. Editorn har ju sedan till uppgift att välja de slutliga reviewarna, och det är inte säkert att någon av dem man själv föreslagit kommer med. Som tumregel har jag märkt att man brukar få en snäll revieware som gärna vill släppa igenom artikeln utan större krusiduller, samt en sur revieware som alltid har massor av invändningar mot petitesser.
Jag måste vara en avvikare då, för jag brukar faktiskt så långt möjligt undvika att välja “närstående” när jag måste föreslå reviewers. Jag tycker överhuvud taget mycket illa om att författaren själv föreslår reviewers, liksom systemed med anonyma reviewers. Själv begär jag aldrig att vara anonym när jag kan välja, eftersom jag anser att man antingen bör stå för sina synpunkter, eller avstå.
tty, håller med om att det inte är ett optimalt reviewsystem som är. Det börjar bli lite mer populärt med helt öppna reviewförfaranden (både med begränsad eller obegränsat antal revieware)), vilket gör det hela mer dynamiskt. Det tror jag blir vanligare i framtiden. Då kan man kanske komma bort från sovandes revieware.
“Snarare handlar det om att sätta rekonstruktionen i perspektiv till uppmätta data (som man i sin tur kan argumentera är bra eller inte). Vidare är det känt att det finns ett divergensproblem under senare delen av 1900-talet, vilket dock inte avspeglas i temperaturer.”
Fullt så oskyldigt är det nog tyvärr inte. Att klistra in en instrumentserie i en proxyserie och sedan göra statistiska utjämningar som går på tvärs mot vad proxyserien ger är helt enkelt fusk. Det ger nämligen intrycket av att det är proxyserien och dess statistiska utjämningar som återges, vilket alltså är falskt.
Ingemar, det som går på tvärs är när divergensproblemet kommer in, vilket sker efter kalibreringsperioden. Det ger ju upphov till frågor om det finns liknande divergens även tidigare, men som man inte upptäcker pga saknade instrumentella data. Det är dock ett väldigt vanligt förfarande att klippa in instrumentella data, bland annat för att täcka upp att proxydata saknas för den sista perioden i många fall. Problemet uppstår när man skall anse en rekonstruktion vara bra utifrån den statistik man räknar fram för kalibration och verifikation.
Daniel, om du läser McIntyres rekonstruktion av förloppet http://www.climateaudit.org/?p=7810 så tycker jag att det framgår rätt tydligt att det handlar om fusk: Man hade data för sluttampen av kurvan, och kunde ha gjort en “smoothing” av dem, och fått en nedåtgående trend. Istället bytte man mot en motsvarande statistisk utjämning av instrumentdata, och fick den att gå i önskad riktning uppåt.
Ingemar, jag motsäger dig inte eftersom jag tycker det är bra att visa båda data (det gör jag själv i mina rekonstruktioner och modellresultat). Men dock måste man även lägga in observationer för att avgöra om en rekonstruktion är ok eller inte, för det är det man lär upp rekonstruktionen på. Därmed inte sagt att Manns rekonstruktion var speciellt bra eftersom den innehöll tämligen många serier som jag tvivlar på om de verkligen är temperaturindikatorer.
Det handlar med all sannolikhet om läckt info, inte hackad eller stulen. (En s k whistleblower har meddelarskydd i brittisk lag. Det är meningen att man skall kunna avslöja oegentligheter vid myndigheter.) Att försöka koppla det till datalagringsdirektivet är bara larvigt. Det handlar om tjänstepost vid en statlig institution betald med skattepengar som faller under brittisk offentlighetsprincip (FOIA).
Inte heller handlar det om ett par “olyckliga” formuleringar i enstaka mail! Det handlar om mycket, mycket mer:
160 MB insiderläckta filer med 100-tals oegentligheter: datamanipulation, mörkläggning, mobb mot kritiska
forskare, hot mot forskartidskrifters granskning, osv. Det korrupta gänget medger internt att de inte kan
förklara att temperaturen sjunkit senaste decenniet “and it’s a travesty that we can’t”. Men utåt vidlyftiga
påståenden från datormodeller, på programkod riggad för att ge “önskat” resultat. Analys av mailen finns på http://bishophill.squarespace.com/blog/2009/11/23/still-finding-cru-issues.html och dito programkoden på http://bishophill.squarespace.com/blog/2009/11/23/the-code.html ).
Gammelmedia mörkar eller muttrar genom mungiporna om några “olyckliga” formuleringar i ett par mail,
vilket alla redan vet är lögn. Naturligtvis kan man inte att stoppa fingrarna i öronen alltför länge. Efter åratals
kampanj om “klimathotet” lär nu många stå inför plågsam omprövning.
–Ahrvid
Ahrvid, jag tycker knappast att dessa formuleringar “bara” är olyckliga. Tvärtom. Vad som kommit ut har skakat om ganska kraftigt. Jag har diskuterat det ganska mycket i vår forskningsgrupp och drabbas tämligen mycket om det själv eftersom jag själv är klimatforskare och använder deras data i forskningen.