Hela Havet Stormar

Maggie Thauersköld Crusell, som driver The Climate Scam, har haft en bra och nyanserad artikel på Newsmill där hon understryker hur lätt vi människor glömmer. Bland annat skriver hon:

Återigen, det enda som händer är att vi glömmer. Fasligt lätt. Därför blir varje snökaos och värmebölja en fullständig överraskning och en potentiell katastrof.

Dessvärre försöker man utnyttja bådadera som bevis för att klimatet är i olag. Vissa skriker uppvärmning, andra nedkylning. En extrem köldknäpp betyder dock i sig ingenting, vare sig man ser på den i väder- eller klimattermer. Och att klimatet skulle vara “i olag” bara för att sommar följs av höst som följs av vinter är skrattretande.

Där har Maggie fullständigt rätt. Alla väderhändelser som är lite utöver de normala tolkas momentant av media som vore de förknippade med klimatförändringar. Här i Danmark, där jag befunnit mig de senaste veckorna, har vintervädret fyllt det mesta av nyhetssändningarna och man kan nästan tro att landet blivit helt isolerat från omvärlden när kylan kopplat ett grepp om de danska öarna och snön pudrat landskapet (förvisso ganska mycket på sina håll). Men det var just misstolkningen av väderhändelser, vare sig det handlar om köld eller värme, som föranledde flera danska ansedda forskare att gå ut i skarp kritik mot alarmistjorurnalistiken för någon månad sedan, vilket jag också skrev om i Klimatfrågan är ingen religion.

Även om det denna vintern är kall, jävligt kallt på sina håll, så tycker jag knappast det finns något att förvånas över. Vi har bara glömt hur vintrar ibland kan slå till och bli kalla. Senast det var ordentligt kallt var vintern 1996, och innan dess hade vi tre riktigt kalla vintrar mellan 1985 och 1987, och Östersjön låg isbelagd till maximum tre år i rad. Att det skulle bli så mycket is i år tror jag knappast. Däremot är jag övertygad om att även Karl X blev tagen på sängen av kylan vintern 1658 när han lyckades marschera med sin armé över Bälten. Även på den tiden, trots att det då var generellt kallare vintertid, var en smällkall vinter något ovanligt. Att ens tänka tanken att gå över Bält var absurd, för det skedde bara en gång vart tjugonde år. Så medan de danska isbrytarna nu gör sig redo för arbete för första gången på 14 år kan vi ju fundera över hur folk upplevde vintrarna under 1960- och 1970-talen, då dessa isbrytare var igång var femte vinter.

Att vi lätt glömmer framstår tydligt i de historiska källorna. Har människan egentligen lärt sig mycket av sina misstag? Gällande väder så framstår både ovanligt kalla vintrar eller varma somrar ungefär vart trettionde år som något som aldrig tidigare hänt. Kanske kan detta kopplas ihop med det vi känner som mannaminne, som utgör cirka en 30-årsperiod (eller en generation). Vi kan studera detta på Bornholm där samma sak hänt flera gånger, men enligt befolkningen var det alltid första gången:

• David Dick gick över isen från Bornholm till Skåne den 21/2 1635
• Frands Frandsen och Henrich Erichsen gick samma väg den 16/3 1709 och kom åter 19/3
• Vintern 1760 körde man vagn från Bornholm till Köpenhamn
• En man gick den 9/3 1838 till Sverige från Bornholm och såg aldrig öppet vatten

Dessa händelser är alla av samma karaktär, och beskrivs var och en för sig i historiska källor som en sensation och som något som inte ens kunde jämföras med något som hänt tidigare. Förvisso är det längre än ett mannaminne mellan varje händelse, men principen är densamma; en extraordinär händelse, som förmodligen är oerhört viktig för lokalbefolkningen, faller i glömska och återupptäcks på nytt nästa gång något liknande sker.

Personligen är jag inte överraskad över att det emellanåt kommer kallare vintrar så som nu. Jag är dock överraskad av att vinterprognoserna för denna vinter var så dåliga. Även i framtiden, då mediabilden är att apelsinträd och dadelpalmer växer i gemene mans trädgård, kommer superkalla vintrar att inträffa, dock med viss begränsad frekvens. Då lär folk bli ännu mer överraskade, och hysteriska, över kalla vintrar även om de i mycket skulle likna nuvarande förhållanden. Skall man bli lite politisk i sin formulering så tycker jag snarare det man skall blir förvånad över denna vinter är att hälften av landets kärnkraftsproduktion står på standby när vi har vinter, vilket driver upp elpriserna till bisarra nivåer och tvingar igång enormt miljöonyttig reservkraft. Men det är en helt annan saga.

Låt mig dock avsluta med att förutspå vad som kan komma ske nästa vinter. Återgår vintervädret till det vi blivit vana vid de senaste åren så kommer tjurandet över en grön jul att bli än större än vad den var för två år sedan då vi uppmätte den varmaste vintern sedan nationella temperaturmätningar påbörjades 1860. Och antropogena klimatförändringar kommer givetvis få skulden för allt. Ack vad snabbt vi glömmer.