Stort behov av att undersöka Östersjön ytterligare
Dumpnings- och riskområden för kemiska stridsmedel.
Våra hav ruvar på många hemligheter. Östersjön, som genom alla tider varit en perfekt dumpningsplats, har fått sin beskärda del. Östersjön är världens mest övervakade, och bäst kända hav, då vi i norra Europa genomfört expedition på expedition i Östersjön sedan 1870-talet, inrättat månatliga övervakningsprogram för vattenkvalité, sonderat batymetrin på millimeternivå (om än hemligt på svenskt vatten) och detaljerat beskrivit avrinningsområdet. Ändå är det inte nog. Vi har på senare tid fått lära om att Ryssland eventuellt dumpade stora mängder krigsmateriel under 1990-talet, hur vrak runt våra kuster utgör ett miljöhot och hur rent hälsovådliga ämnen, i detta fall arsenik, bara “sopades bort” under vattenytan. Lägg därtill att man gärna vill bygga en gasledning genom Östersjön. Vi vet alltså enormt mycket om Östersjön, och dessa är bara några av de få faror som lurar under vattenytan, ändå vet vi nästan ingenting. Nu är hög tid att satsa resurser för att grundligt undersöka Östersjön så vi vet vad där finns, varför det finns, hur vi hanterar det och hur vi skall förvalta det. Men med tanke på vad vi redan vet om Östersjön kan man ställa sig frågan i ett större perspektiv; vad finns då inte ute i öppna världshaven där det i praktiken är omöjligt att hålla koll? Som ofta sagts av andra så vet vi förmodligen mer om månens baksida än världshaven (om jag inte minns fel är första kartan av månens baksidan faktiskt äldre än första kartan av havens botten – 1967 för månen, 1977 för haven).
