Svenska havsbottnar och hemlighetsmakeri
Skredsvik i Gullmarsfjorden. Tidigare militärbas med hemliga bottenkonstruktioner - och en varningsskylt mitt i inloppet!
Genom alla år har den svenska militären hävdat att rikets säkerhet är hotat om högupplöst information om våra havsbottnar släpps lösa. Det känns lite väl krystat. Därför blir jag glad när man nu i en friare form få ta del av sådan botteninformation i norra Bohuslän. Övriga Sverige får dock behålla sin restriktion. För marina forskare är det lite tramsigt med de här restriktionerna. Framförallt är det en plåga när man ansöker om att få ut sådan information eftersom diverse kontroller och underskrifter skall göras på att man verkligen inte har tänkt sig sprida informationen vidare. Dessutom går det i snigelfart! Det gör att forskningsprojekt riskerar att få gå lite på tomgång under den tiden, vilket är slöseri av resurser enligt min mening. Men vad är det som är så hemligt med de svenska bottnarna? Att hemlighålla bra platser att gömma ubåtar är knappast ett argument. Våra grannländer är inte lika restriktiva, så varför bedömer de att rikets säkerhet inte hotas? Att en invasion av svensk mark sker bedömer jag som tämligen begränsad. Eller är det bara så att Försvarsmakten vägrar lyfta på sekretessen bara för att verka viktiga(re) utan att det egentligen har någon effekt? Turligt nog har tekniken utvecklats ganska mycket, så nu har många båtar tillgång till realtidsuppdaterade sjökort. Det har bland annat vårt forskningsfartyg vid Göteborgs Universitet. Dessa eget insamlade bottenkartor har däremot inte riktigt lika hög upplösning som de ubåtssonderade kartorna, även om de är riktigt bra när båten åkt kors och tvärs på samma yta flera gånger. Det har hjälpt en hel del gånger när sjökortet inte riktigt räcker till, eller när SMHI har fel (deras djupkartor har inte varit helt att förlita sig på i mitt nuvarande projekt). System där man sonderar botten själv har också fördelen att man kan dela med sig med alla andra och på så sätt förbättra sjökorten ännu mer. Hur det förhåller sig enligt svensk bottensekretess vet jag däremot inte. Man får väl samla in data för eget bruk, men får man dela med sig? Isåfall finns det inget som hindrar danska fiskebåtar att sondera våra fjordar och sälja informationen dyrt till vem det nu är militären är rädd för skall invadera oss. Jag har flera gånger uppmuntrat mina danska vänner att ta för sig av Sverige nu när vi knappt har något försvar i sydvästra delen av landet längre, men ingen har riktigt nappat på mitt förslag ännu. Det måste självklart bero på att de inte har tillgång till högupplösta bottendata… ännu.
Den svenska militära “Bottensekretessen” är en kvarleva från från en försvunnen tid. Den är också ett hot mot säker navigation för sjöfarande i svenska vatten då den information man får från sitt moderna ekolod inte stämmer överens med de svenska sjökorten.
Lagstiftningen medför också att nästan alla sjöfarande klassificeras som brottslingar:
Det är tillåtet att utföra en lodning av vattedjup för egen navigering. Det är förbjudet att på något sätt spara eller notera denna uppgift på papper. Det är också förbjudet att spara denna uppgift elektroniskt. Gör man detta, utan tillstånd från militären, gör man sig skyldig till brott mot den militära sekretessen och kan dömmas för detta.
Nästan alla navigationssystem som används av yrkessjöfart till fritidsbåtar, från dyra ECDIS system till billiga Garmin handhållna GPS plottrar sparar position och djupinformation om man så vill. Detta är allts kriminellt enligt svensk lag. Det är lätt att från dessa uppgifter åstakomma en nogrann djupkarta över området, bara genom att passera genom detta på ett antal olika kurser. Den som gör detta är alltså en brottsling, d.v.s nästan alla kriminaliseras.
Denna lagstiftning har överlevt sig själv och borde snarast avskaffas, att inte göra detta visar ett ” sammhälleligt förakt” för landets medborgare.